Eden skall finnas åter

I Torsås sker företeelser i bibliska proportioner. Ett paradis, det nya eden växer fram. Sedan Torsås blev årets kommun år 1994 har bara mer och mer upptäckts under ytan av denna till synes vardagliga ort. En mulen, dimmig dag hösten 1995 gick en vilse och tom herr Axelsson runt en bit utanför de centrala delarna av Torsås. Herr Axelsson var en visionär av stora mått, en kreatör och hantverkare av yppersta klass. Men han hade tappat den gnistan som han hade haft i yngre dagar. Han kände sig som vädret var denna dag. Men han hade ändå bestämt sig för att ta sig ut på vandrig denna dag. Han hade alltid uppskattat att vandra i det höga oberörda gräset utanför Torsås. Särkilt vackert var den en dag som denna då dimman låg som ett täcke över grässtråna. Han vandrade ut planlöst utan en tanke i världen. Då han helt tvärt såg en ljustrimma ta sig igenom den tjocka dimman några häststeg framför honom. Han närmade sig ljuset och såg till sin besvikelse att det bara var en gammal bit papper. Men efter närmre granskning så beslöt han sig för att plocka med sig pappersbiten hem. Herr Axelssons fru Agda som var väl beläst såg snabbt att denna pappersbit var en försvunnen del av det gamla Romarbrevet från det nya testamentet. Som på något oförgrundligt sätt hamnat i Torsås utkanter. Och till ännu större förvåning tycks vara menat att hittas av herr Axelsson. Komplementet talar om en man som likt Jesus är snickare av yppersta klass och en stor visionär. Om än inte herr Axelsson hade lika stora visioner som vår världs skapares son, så var han en stor visionär för att vara från Torsås. Brevet handlade om en man som tappat livets gnista men efter eder fått tecken av gud om att skapa ett nytt paradis på liten ort i de norra delarna av denna planet. En arketyp av hur hela världen en gång ska se ut. Det var inget tal om vem mannen i brevet handlade om, det var herr Axelsson. Herr Axelsson kom då på en bild han ritat som barn. En bild på ett litet villaområde som var hans drömbild på ett sådant. Där man skulle kunna få välja själv hur ens hus skulle se ut, så man kunde bo i frid. Han kom till att kalla projektet: VALFRIDSBO!